Blog in, blog out

Jag har precis fyllt 18 och känner att jag egentligen inte uppnått ett jota med mitt liv, jag har inte genomfört något betydelsefullt, någonsin. Vi har börjat med Palestina-/Israelkonflikten på samhällskunskapen och det är sjukt intressant att prata om en lösning. Jag känner att jag behöver göra något med mitt liv, jag vill vara med och påverka vad som händer i världen. Jag har inte varit med om någon stor historisk händelse, ja inte ens en liten historisk händelse, inget alls egentligen. Har börjat fundera på att fortsätta i armén efter lumpen (om jag kommer in) och göra utlandstjänst i någon insatsstyrka, kunna göra något för världen. Eller åka till Afrika som voluntär.

I söndags var jag i Eskilstuna aka Emotuna för att vara med i Musiikdirekt. Det var ca: 60 emos och sen bandet jag är med i (så långt ifrån emokulturen man  kan komma). Under soundchecken kollade emosarna på oss som om vi kom från Mars och gjorde säkert flera musikaliska upptäckter t.e.x att sånger kan ha låttexter med riktiga ord och inte bara skriv och growlande. Det var ganska komiskt ändå, alla emosarna såg förjävliga ut men såg ändå ut som om dom skulle leka med barbies när dom kom hem. Anyway, mitt band kom inte vidare utan så det sög.  Anledningen dom sa var typ att vi hade för dålig publikkontakt, hur jävla lätt är det att ha kontakt med en emopublik när man spelar soul/rock/pop? Emosarna visste säkert inte ens vad vi spelade för instrument, jävla retards. Jag har nog aldrig sett så många svartsminkade killar i hela mitt liv, sammanlagt. Dessutom: eller hur brukar man säga att bratskillar är fåfänga men emokillarna står säkert i flera timmar för att fixa håret och sminket för att se så äckliga ut som dom gör.
Stod om oss i tidningen iaf, alltid något. Men fortfarande, cp-jury. Roddaren sa liksom att han trodde att vi skulle gå till riksfinal men nej, vi kom inte ens till länsfinal.