Blog in, blog out

Blir så enormt irriterad på min käre far. Han börjar nämligen tjaffsa med mig om att han tycker att jag verkar "fientlig" mot honom. Detta baserar han på att han inte tyckte att jag lät glad när jag sa hej till honom när han kom hem. Jag blev lite småirriterad när han ville lägga sig i min matlagning och ha mer ost på den kättfärsfyllda squashen än vad jag tänkte ha. När jag lagar mat får jag göra precis hur jag vill och när han lagar mat får han göra som han vill (förutom att ha kokt potatis, det är äckligt). När vi sitter och käkar (mamma är ute och käkar i hufvudstaden), börjar han prata om massa saker jag inte bryr mig ett jota om. Eftersom jag är ointresserad säger jag inte förutom kanske mumlar ett "mm". Han tolkar att jag inte säger något som att jag är sur på honom vilket jag inte ens var. När han börjar säga att jag verkar så "fientlig" mot honom blir jag självklart sur för det var irriterande. Det slutar med att jag går in på mitt rum och käkar klart vilket var rätt bra ändå för då slapp jag städa undan = bra grejj att göra för att slippa ta hand om disken och sånt. När jag skulel gå ifrån bordet började pappa snacka om att det löser ingenting att gå ifrån. Visst, det löser inget men jag slapp iaf lyssna på hans tråkiga prat.

La vita è bella. vero?