Blog in, blog out

Vi var tre tjejer som satte oss på ett plan och landade på Nices flygplats och sen åkte buss till Antibes för att där sola, festa och chilla. Resan var helt sjuk, vi träffade massa skumma, härliga och konstiga människor. Random är verkligen det ordet som bäst sammanfattar hela veckan i Frankrike. Vi träffade härliga australiensare (en sjukt härlig, haha), atletbrassar som var jobbiga, en brasse som förklarade hela datingsystemet i Brasilien, sjukt komplicerat. I början får man strula med hur många man vill även om man typ datear någon. Efter att man träffats i typ en månad f¨r man ha sex och slutar man i princip men att strula med andra. Dessutom ger man varandra datingringar, det är gulligt. Idén med hela systemet är riktigt fint men verkar sjukt omstängigt, don't you think? Vi har träffat en snäll men in the end småjobbig italienare, Not to forget dom göteborgarna vi träffade i lördags som var helt flippade. Vi började dansa med dom på en kliubb och det skönaste var när dom en efter en fattade att vi var svenskar, så jäkla kul. Anyways, vi hängde med dom till en liten stad som hette Biot efter att jag övertalat Soph och Isa. Natten där var helt random. Halvsov en halvtimme innan det var dags att tvinga upp snubben som lovat att köra oss till lägenhetentyp lite över 6 för att städa lite och hämta våra grejjer och sen ta bussen som gick 08.15. Och vi grejjade det, vi missade inte alls flyget. Måste nog vara det bästa planeringen i människans historia, förutom att Soph nästan fick panik. Eller, det var väl egentligen ingen av oss som trodde att vi skulle komma i tid till flyget men we did. Fan vad vi är grymma. Eller som man säger i götet: vi är spränggoa, haha. Vi träffade snubben som gjorde Pappa betalar, FÖarnas nationalsång. Lite skum snubbe men ändå. Kommer alltid garva när jag hör den, alltid. Och pirayatatueringen också. Så härlig.


Mina resbuddies var dom härligaste man kunnat tänka sig. Isa var klantiga som satan, trillade på alllt, tappade sin ring och blev kräfta. Soph var vår "mamma" som höll koll på oss. Hon stod för samvetet i vår grupp eftersom jag själv inte kan få dåligt samvete. Jag menar jag övergav italienaren som vi kom med till Juan les Pins för att dra hem med göteborgarna men what the fuck. Soph var iaf grym, Isa och jag hade varit våldtagna och inte haft några hjärnceller kvar om hon inte varit med. Ja, vi hade nog inte kommit hem alls. Vin, jordgubbar och betterthansexchokladglassen. I'm lovin it! Rosévin har dessutom blivit nya favoriten och Desperadosök, grymt gott. Om jag nån gång skulle odla ölmage hade det lungt varit  på Desperados och Leffe.

Jag går runt med ett stort leende på läpparna och självförtroendet har fått en rejäl boost. Hur kan man inte älska sig själv när man får så mycklet komplimanger av alla? Jag menar t.o.m göteborgsbratsen tyckte vi var svinsnygga. Så akta er för jag är sjukt snygg med brännan och allt, haha


Jaja, det här inlägget förstog nog inte nån annan än Soph och Isa men ändå, kanske kul att läsa.  Nu sitter jag och käkar Carambars och saknar Frankrike. Och btw, det är inte en fördom att alla fransmän går runt med baguetter, det gör dom verkligen. Hela tiden.