Blog in, blog out

Jag har upptäckt att jag har helt otroligt dålig tidsuppfattning. Jag stressar när jag egentligen kan ta det lungt och tar det lungt när jag egentligen behöver stressa. Dessutom vet jag aldrig hur lång tid det tar att ta sig till nån plats, jag kan tro att det tar 10 minuter när det tar 30 eller att det tar 1 timme när det egentigen bara tar 20 minuter. Allt det här gör att jag alltid behöver ha klocka på mig för, annars har jag ingen aning om hur lång tid som gått. På jobbet är det alltid lite spännande att titta på klockan för att se vad den är. Jag brukar alltid gissa på någon speciell tid och kolla hur nära jag är.

Något annat som inte är särskilt välutvecklat i mitt sinne är samvetet. Jag har väldigt svårt att få dåligt samvete t.o.m när jag vet att jag egentligen borde få dåligt samvete för något jag gjort. Jag kan göra det mesta utan att må dåligt av det efteråt. Vissa kan väl tycka att det verkar perfekt men så är det inte alltid. Eftersom jag aldrig får dåligt samvete har jag inget samvete som kan sätta stopp för att göra något man inte borde göra. Dom flesta personliga gränserna man har bygger ofta på samvetet vilket gör att jag i princip inte har några gränser. Jag jävlas så mycket med mig själv att jag antagligen skulle bryta dom gränserna om jag hade några., bara för att liksom. Jag styrs väldigt mycket av impulser och gör ofta saker på infall det är därför det blir lite som det blir ibland.