Kids? I don't think so
Jag borde nog aldrig skaffa barn. Som lite var jag helt förjävlig, enivs och jobbig. Jag slog mina kompisar, mina föräldrar och min bror. När jag inte fick som jag ville blev jag skitförbannad, skrek och slängde saker omkring mig. En gång sprang jag till och med framför en bil för att jag var sur på mamma. Jag ville hela tiden vara i centrum och gjorde allt för uppmärksamhet. När jag var runt 8 fick brorsan glasögon. Jag blev genast övertygad om att jag också hade synfel, mamma och pappa behövde ta mig till optikern TRE gånger innan jag slutade tjata om att jag fick ont huvudet när jag läste. Jag måste dock erkänna att jag aldrig riktigt har haft någon tonårsrevolt, jag har nog gjort revolt hela livet. Finns möjligheten att säga emot gör jag det nästan alltid vad det än gäller.
Antingen skulle jag behöva få barn med en man som var übersnäll som barn för att barnet förhoppningsvis inte skulle ärva mina envishetsgener. Eller så skulle jag behöva gifta mig med någon som också var förjävlig som barn, ni vet minus och minus blir plus. Dessutom måste jag hitta en man som står ut med mitt humör, samtidigt somhan inte ger sig direkt om jag bråkar med honom eftersom jag måste få utlopp för min ilska. Men han måste ändå göra som jag säger för annars skulle jag hota med skilsmässa som sedan skulle bli realitet. Jag hatar att städa så det måste han ta hand om för att inte huset skulle se ut som ett bombnedsslag. Good luck finding that guy.
Nej, barn är inte min grejj. Som barnvakt är jag helt gudomlig men om det skulle vara mina barn skulle det inte funka lika bra. Jag skulle vara elak och hemsk. När barn inte får som dom vill brukar dom ligga på golvet och skrika och mammorna brukar se ut som dom vill sjunka genom jorden. I min familj kommer det vara jag som ligger på golvet och mina barn som står bredvid och skäms. Skulle jag mot all förmodan få snälla barn skulle jag tycka dom var mesiga och pusha dom till att bli tuffare. Jag kommer var den morsan som istället för att säga att det är fult att slåss kommer säga: slår någon dig ska du slå tillbaks hårdare, var ingen mes. Skulle jag få döttrar skulle jag tvinga dom att lära sig någon kampsport så att dom skulle kunna slå ner alla killar som jävlades med dom. Jag skulle terrorrisera mina barn att bli envisa och inte elaka, men något i den stilen. Dom skulle få men för livet, stackarna.
Så, jag tror det blir bäst om jag skippar det där med barn, eller vad tycks?